Känner mig som den ensammaste människan i hela världen..
Jag är nog världens mest ensamma människa.
Minsta lilla ljud får mig att hoppa en meter upp i luften och jag ser skuggor i ögonvrån typ som om att det skulle vara någon här.
Jag hatar att vara själv, jag har alltid hatat det. Speciellt när jag ska sova, det är OMÖJLIGT utan någon bredvid mig.. eller iallafall i samma rum.
När jag bodde hemma kunde jag tillochmed sova bredvid min mamma ibland när ensamheten blev för stor..
Då tog jag mitt täcke och la mig bredvid henne eller på soffan i samma rum som henne.. 18 år och sover med mamsen, vilken jävla mjukis jag är.
Hampus är hos sina föräldrar över helgen för att fira födelsedagar, bl.a. hans, så jag är ensam i en stor tyst lägenhet..
Eller, jag har typ.. tvn på, musik på datorn och sen har jag ställt in slemmis (hamstern) bredvid sängen så det blir lite livat och jag slipper bli rädd av alla knarr, knak och andra läskiga ljud.
Det är nästan ett under att jag inte är mörkrädd!

Nu ska jag värma på maten som är kvar, sätta igång en film och sen försöka sova lite..
Jag saknar Hampus jättemycket, så mycket att jag får tårar i ögonen. Det suger, jag är mes.
MEN JAG KANSKE TYCKER OM HONOM SÅ GALET MYCKET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

overandout.